Blogg 3 - Språkbegrepp och Verkstadsvecka

Språk och status i skolan?

Svensk skola klappar sig gärna på axeln för hon är så mån om allas lika värde och hur alla individer ses som en tillgång. För mig är detta en utopi. Jag tror inte det finns en skola i detta land som kan arbeta så som Skolverket har bestämt. Kreger Silverman (2016) beskriver hur skolans smala sätt att lära ut gynnar endast 25 % av alla våra elever. De har en lärandestil som passar dagens svenska skola och är också de som presterar bäst. De övriga 75 % som skulle gynnas av att lära genom sin kropp och känsel samt ett utforskande och kreativt förhållningssätt får inte samma förutsättningar som de förstnämnda 25 %. Att det finns olika lärandestilar är välkänt och trots det är de praktiska ämnena i skolan marginaliserade. Det sänder signaler om att ämnen har olika värden. Kan det vara så att de högpresterande eleverna är de som slutför akademiska utbildningar och som i sin tur leder till positioner i samhället där de får makt att sätta skolagendan? Samhället behöver "busungarna" från skolan som vågar tänka nytt. Vi måste ge alla elever vägar att skapa opinion så de inte resignerar och låter andra sätta agendan i tron att skriftspråket är det enda som ges mandat. 

Vår föreläsare Hans Örtegren frågade oss vilka argumenten är FÖR Bildämnet. Jag vill nog ta en annan vinkel för argument hade vi gott om i klassen vid torsdagens föreläsning. Men vilka ska vi argumentera för? Om bildämnet ska vinna respekt och timmar på elevernas scheman. Ett förslag är Roger Säljö som tämligen arrogant och trångsynt kritiserar bilden samt påstår att man genom bild inte kan förmedla oro eller ängslan, skeenden eller ge förklaringar (HDK, 2014). Ska jag skratta eller gråta? Konsten att uttrycka känsla har en helt egen genre nämligen expressionism. IKEA ger instruktioner genom bilder och om inte bilder kan förmedla skeenden så rekommenderar jag Roger Säljö att "läsa" Shaun Tans bok Ankomsten. I de andra ämnen jag läst på Pedagogen (svenska, engelska och matematik) finns en röd tråd för att ge elever förståelse för stoffet och känna motivation - nämligen att utmana eleverna inom sin utvecklingszon. Att barn ska tillägna sig mål och värdegrund enbart genom text och verbalt språk känns som en gammaldags tanke speciellt då man genom text direkt befinner sig utanför några elevers zon. Jag hade önskat att Roger Säljö på ett klokt sätt sagt att alla kommunikationssätt har sina fördelar och nackdelar samt att för våra elevers skull behövs alla tillgängliga medierande redskap för att möta individens behov av stöd i sin lärandeprocess.

Uppgift - Appropriering

Valt konstverk att appropriera - I Väntsalen av Ivar Arosenius.
Hur - Genom animation och mer specifikt en flipbook.
När - Under verkstadveckan v. 38.
Varför - För att testa ett nytt uttryckssätt som inte alls har med det ursprungliga verket att göra men som ändå kan förmedla samma ursprungliga budskap/känsla. Detta är naturligtvis utifrån min personliga tolkning av Arosenius tavla.

Originalet: I Väntsalen av Ivar Arosenius

Det är meningen att jag här också ska resonera kring min process och redovisning under verkstadsveckan. Då redovisningen helt föll bort i fredagens flum får jag beskriva min process som jag tycker var ganska okomplicerad. Jag hade ett konstverk och ett format i form av en flipbook att förhålla mig till. Redan på konstmuseet hade jag en tydlig tanke om vad jag ville gestalta i animationsverkstaden - att vi alla befinner oss i väntan. Väntan på döden, väntan på ett genombrott... Det kändes skönt att arbeta på det temat eftersom jag det senaste året tänkt mycket på döden. När min första appropriering var klar och mer än halva veckan var kvar ville jag fortsätta på temat med väntrum. I del två av Väntrummet sitter en man på en brygga och på de sista slidesen ligger han i vattnet med ansiktet under ytan. I de två första flipbooksen var jag väldigt detaljrik så i den tredje delen skalade jag av detaljerna. Det ledde till en ballerina som blir en svan. Vilket fick mig att tänka på filmen Black Swan och jag hade gärna gjort något utifrån den men då var tiden slut. Jag gjorde den första flippen med intentioner men resten av tiden så plockade jag mest upp tankar som den första skapat. Kul. Jag blev positivt överraskad av flipbookformatet och kommer absolut fortsätta arbeta med det både privat och i min undervisning.

För fler bilder se tidigare inlägg om verkstadsveckan.

Från  Väntrummet del 1

Från Väntrummet del 3

En titt in i flipbooken

                         

      
   
Litteratur:
HDK. (2014). Estetiska lärprocesser och vidgat språkbegrepp. Bilaga Marner, Anders. Det vertikala/hierarkiska och det horisontella medieringsbegreppet.

Kreger Silverman, L. (2016). Särskilt begåvade barn. Stockholm. Natur och Kultur.

Workshop - Serieteckning

Idag har vi i klassen haft besök av serietecknaren och illustratören Henri Gyllander. Det är alltid kul med workshops och efter förra veckans animationstecknande så kände jag mig uppvärmd. 

Dagen inleddes med en kort genomgång av olika serieteckningstekniker, material, rutor, konstnärer och hur Henri själv tänker kring färgläggning. Alltid kul med tips om nya konstnärer och få en inblick i en serietecknares karriär.

UPPGIFT:
Den första uppgiften var en rolig klassiker. Vikgubbar/gummor. Jag och bordsgrannen Lisa var förvånansvärt samspelta under denna uppgift. En chic dam och en äldre man i bastkjol som gymmar framträdde då vi vek ut pappret i sin helhet.

UPPGIFT:

Den andra uppgiften var att rita en serie ihop med bordsgrannen. Vi gjorde den första rutan och bytte sedan med varandra tills alla rutor var fyllda. Vi fick en regel att förhålla oss till i varje ruta. Det var väldigt kul att arbeta tillsammans, men inte helt enkelt att på kort tid (3-4 min) komma på en fortsättning på någon annans ruta och dessutom imitera den andres teckningsstil. 

UPPGIFT:

Sist men inte minst skulle vi göra en serie i fyra rutor individuellt. Inför detta skrev vi ner vad som gör oss rädda, vad vi älskar och vad vi drömmer om. Av dessa ord fick vi välja en sak att teckna på. Innan jag förklarar mig så visar jag produkten:

Jag har haft tre dödsfall i min närhet det senaste året och det har fått mig att fundera över vad jag vill med livet. Typ en bucketlist. Det gör att jag blir stressad fast just att vara ostressad är kanske bland mina top 10 på just den listan. Därav texten "Regrets, I´ve had a few. But then again, too few to mention" (Paul Anka/ Frank Sinatra - My way). För jag är rädd att bli gammal och ångra att jag inte vågade mer eller gjorde lite dumma, äventyrliga val. Serien visar hur jag och mina två nära vänner som precis som jag lever småbarnsliv tidigt en morgon tar våra kajaker (som ingen av oss i dagsläget äger), kör till ett vattendrag och umgås nära naturen i lugn och ro. Så serien tröstar mig lite och säger "paddla lugnt, skratta mycket och skit i din bucketlist". 

Det är tidskrävande att göra serier! Det finns mycket att tänka på i hur text ska läggas och hur rutor kan ritas. Betraktaren av serien ska ju kunna följa med i berättelsen utan att bli förvirrad över vilken ruta och text som ska läsas. Serier står med i det centrala innehållet för årskurs 4-6 men inte som krav utan som ett exempel av berättande bilder. Henri är naturligtvis partisk då han menar att serier är världens grej för barn i skolan. Serier kan användas i princip alla ämnen hävdar han. Tidsaspekten är väl det jag tänker på. Ska eleverna teckna en skiss på en serie som visar stormningen av Bastiljen kommer det ta tid. Men det finns naturligtvis mindre tidskrävande vägar att gå. Alla kan göra en ruta var med temat Franska revolutionen som sedan får bli en tidslinje exempelvis. Att få använda sin motorik ihop med det visuella och dessutom det verbala gör att kunskapen har större chans för fler barn att approprieras. 

Henri tipsade om Science Fiction bokhandeln för den som är sugen på serier av den lite smalare/vuxnare sorten. Kan vara kul att köpa lite serier att ha med sig ut i skolan som inspirerar barn. Serier är tydligen något som en liten minoritet läser idag enligt Henri som har workshops även med yngre personer. Då kan det vara bra med en variation av serier för att locka till läsning och teckning!

Verkstadsvecka - Flipbooks

Ner som en pannkaka, upp som en sol sammanfattar veckan.
Verkstäderna såldes in väldigt väl och jag såg fram emot att lära mig olika tekniker och olika appar under min vecka i animationsverkstaden. Fram läggs en bunt postitlappar, " nu ska ni skriva ert namn så bokstäverna rör sig" säger Olle. Längre ifrån mitt luftslott om Ipads och greenscreens kan man inte komma utan att förflytta sig till en grotta. Vi såg en mängd inspirationsfilmer på olika Flipbooks/ Flickerbooks som ändå tände nyfikenheten.

På tisdagen när den värsta besvikelsen lagt sig påbörjade jag min appropriering av Ivar Arosenius målning I Väntsalen. Jag övergav postitblocket och köpte ett eget block. Viktigt tips för nybörjare - Pappret ska vara både behagligt att arbeta med men måste också vara så pass tunt att det går att se genom sidorna för att veta hur du ska rita på nästa slide. Formatet och pappret ska även vara sånt att snärtet när man bläddrar blir tillfredsställande...

I Arosenius verk står tre män i ett rum där ett runt bord fångade min blick. På bordet ligger en psalmbok eller bibel. Det fick mig att tänka på döden och att befinna sig i himmelns/paradisets/nirvanas/helvetets farstu. I mitt verk Väntrummet del ett, två och tre tar uppdraget att appropriera mig till olika väntrum. Behöver ett rum fyra väggar? Väntar inte de flesta av oss mer eller mindre aktivt hela tiden? Frågorna kom till mig när jag satt i teckningsfrenesi.
Tyvärr blev filmerna för stora för att läggas upp här...Jag ska försöka ordna med det en annan dag. Här kommer ett smakprov:

När vi såg andra Flipbooks på YouTube tyckte jag att det som fungerade bäst var enkelhet. Att strippa ner berättelsen för att åskådaren med en gång ska veta vart blicken ska fästas är essentiellt om man ska få med sig verket på en titt. Iofs med boken i handen är det lätt att välja takt, håll och att grotta ner sig i detaljrika slides. Men det är något med ett starkt första intryck. Personligen har jag problem med att hålla mina Flipbooks enkla. Min tredje del i Väntrummet triologin är mitt bästa försök hittills. Två/flera ballerinor rör sig mot en mörk dörr med en mansgestalt i. Ur rummet kommer sedan en knölsvan:

Som sagt det var en besvikelse att inte få lära sig appar av proffs. Men veckan har varit givande ändå. Jag har tecknat mer än någonsin, jag har tecknat saker jag aldrig trott jag kunde få till bra, jag har upptäckt ett helt nytt format och som en treat fick vi testa att binda böcker! Det kanske bästa är ju att Flipbooks är så billigt och behändigt så det är lätt att arbeta med unga elever ute i skolan. När budgeten är slut i december kan klassen göra Flipbooks av pappersrester och sedan binda in själva.

Nu ska jag vässa pennan!

Blogg 2. Veckans uppdrag - Animation (gruppuppgift)

"En okreativ upplevelse"

När jag, Lina och Rebecca skulle arbeta med animation var vi eniga om att ta fasta på att hålla det enkelt i berättandet. Vi skulle dessutom knyta an till en av fyra reklamslogans. Jag blev inspirerad
av: "En okreativ upplevelse".
Jag kläckte en ide om en kvinna som drack sig genom sin charterresa. Riskdrickande och alkoholism är något vi alla har mer eller mindre nära. Jag blev glad att mina medproducenter köpte idén och vi började fundera på hur vi enkelt och lättsmält kunde få in vårt budskap i en animation. Jag skissade upp en scen att utgå ifrån och sedan jobbade vi runt den. Lina satte sig in i programmet Animation Express på sin telefon, Rebecka skulpterade fram ett ansikte och bikini. Jag ordnade lite med kulissen, lerdockans kropp och inköp av öl samt glas. Tyckte allt flöt på bra i samarbetet. Från att idén kom till klar film tog det ungefär två timmar. Så här i efterhand kunde vi finslipat mer och lagt in fler rörelser, men jag tycker filmen håller ihop bra för att vara den första Stop motion film jag varit med och producerat.

Nedan följer två "trail and errorfilmer". Den första med ett odefinerbart djur gjordes i appen FlipaClip. Jag tog akvarellen från första veckan och ritade in djuret med fingret direkt på skärmen. Den understa filmen gjordes med appen Stop motion Studio, inte heller den något att tipsa Oscarsakademien om, men det är väldigt kul att pröva sig fram i olika program.

Vad jag sett från fältet så är filmskapande mycket omtyckt av eleverna. Jag gillar tanken på att arbeta fram ett tema tillsammans med eleverna. På min VFUskola pratades det en del om Kim Jong Un och Hitler. Det låg ett behov i luften och vibrerade om att få ett forum att samtala om ondska, diktatur och orättvisa. En film om ett ämne som känns angeläget både hos eleverna själva men också i det offentliga världsrummet måste ju motivera till kreativitet!

Att arbeta problemlösande för att berätta något för klasskamrater eller en okänd person gör att animation även när matematik och svenskaundervisningen. Ett välfungerande bildspråk borde ses som en naturlig del i att tillägna sig konsten att berätta och tänka logiskt.
Jag tänker också på det sociala för individen. Det är inte självklart för unga att se sitt handlande som en del av ett större sammanhang - att allt får följder. Då eleverna ska planera sin film behövs planering. De behöver tänka och rita Storyboards som hjälp för att överblicka hela filmen. De övar sin abstrakta förmåga! Piaget menade att barnet når abstrakt tänkande under mellanstadiet, men hur långt det abstrakta tänkandet når utan träning är en annan sak enligt mig.

Blogg 1

Blogg 1

Min första tanke om Bildämnet efter dessa två inledande veckor är att det känns diffust. För ett år sedan då jag läste kursplanen kändes det betydligt mer handfast vad jag förväntades göra. Kommunicera, skapa, undersöka, presentera och analysera bilder är förmågorna vi är satta att utveckla hos alla våra elever (Skolverket, 2011). Då jag själv var ett introvert barn som absolut inte ville dra åt mig onödig uppmärksamhet i klassrummet blir jag lite vemodig när jag tänker på hur det fungerar i en klass på 30 elever – de extroverta ges nästan allt utrymme. Jag tror att Bildämnet kan ge många elever en röst som i ett normalt klassrum lätt hamnar i marginalen. Jag föll för Wu´s hus med fyra rum (om, med, i och genom) om hur en lärare kan planera för elevernas lärandeprocess samt frågan ”vilka rum erbjuds eleven att besöka i den aktivitet jag valt och vilket rum besöker vi först?” (HDK, 2014, s. 5).

Att inte bedöma elevernas bilder som fin eller häftig kändes först självklart om än dock ganska svårt eftersom jag är en ganska spontan person. Men nu undrar jag vart mitt eget bildskapande hade varit om jag inte fått den typen av beröm som ung. Hur ger jag mina elever positiv förstärkning? Säger jag ”bra kämpat med nyanserna” till en elev så är det kanske 23 andra som kan tolka det som att de inte kämpat. Jag känner mig vilse, som om jag har väldigt mycket att processa innan jag skapar mig själv som bildlärare.

Vygotskij (2013, s. 40-42) menar att barns fantasi är torftig eftersom de inte har livserfarenhet men att barnet inte anpassar sin fantasi till det rationella. Vilket är just det vi vuxna häpnar över i vår kontakt med lekande barn. Så vad jag är helt säker på i min bildlärarroll är att jag ska göra mitt bästa i att fylla mina elevers paletter med olika kulörer och ge dem tryggheten att använda dem. Men om det nu är för att väcka debatt i det offentliga rummet eller att göra ett födelsedagskort som vuxen bryr jag mig inte om, eleven kommunicerar med bilder i båda fallen. Eleverna ska känna att de kan och får.

Litteraturlista:

HDK. (2014) Estetiska lärprocesser och vidgat språkbegrepp. Tillhandahållet av HDK - Högskolan för design och konsthantverk.

Skolverket (2011). Kursplan och betygskriterier för Bild. Hämtad från http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/bild

Vygotskij, Lev S. (2013). Fantasi och kreativitet i barndomen. Daidalos. Göteborg.

Uppgift: Frottera en plats utanför klassrummet.

Min egna process tog mig till
min gamla arbetsplats - ungdjursstallet

Det nu tomma stallet städas medan kvigorna
är på sommarbete. På foderbordet kan nötningen
av ensilagets syra och kvigans bearbetning ses.

Ungdjursstallet på håll. Jag ville initialt fånga de
bilder/strukturer en kviga möter i sin vardag både
inne och ute.

Här blir jag sur då grönskan inte avtecknar
sig på pappret på det vis jag vill. Jag börjar
experimentera med att ta flera kulörer.

Detta är en hage där kvigorna går strax innan
de ska kalva och bli ko. Grenen frotterades.

Här ligger kollaget färdigt att monteras på väggen. En dryg
timme tog själva frotteringen, det var motoriskt ganska
enkelt och kostnaden rimlig. Resultatet är för mig en
dagbokssida under tiden med kvigorna. Det är verkligen
ett arbetssätt värt att ta med ut i skolan, dessutom får man
snabbt en häftig fondvägg till sitt klassrum.

En parentes är att när jag en vecka senare skulle teckna en stenvägg kändes det som om frotteringen hjälpte mina ögon och motorik att lägga skuggor. Det gav mig något att fundera vidare på.

Akvarell a lovestory...
Vi fick en introduktion i akvarellmålning i fredags. Jag lärde mig ordet gräng - ett pappers ytstruktur. Jag och akvarellmålning har varit fiender sedan jag var tonåring. Det blev inte fint! Jag ville så mycket men blev jämt besviken. Men nu var det alltså dags att ingå ett fredsavtal med penslarna och damma av målarlådan. 

Allt jag inte gillade med akvarell är nu charmen med det. Det kan vara oerhört välplanerat med hur vätan ska läggas och hur pigmentet ska sprida sig. Det kan också vara totalt oplanerat, jag har skvätt, låtit vatten och färg rinna runt, jag har försökt maskera, jag har blåst fram effekter och målat vått i vått. Det är lite som att tämja något vilt eller snarare att följa med färgen på en resa. 

 Motiv inspirerat av Lars Lerin (Naturlära)

 Motiv inspirerat av Lars Lerin (Naturlära)

 Blås, skvätt och rinn motiv.

 Lekte med färgen och satte dit lite sjöfolk samt fiskar.

En ny blogg ser dagens ljus och dess skygga ägare vill bara ge sig hän i bildskapande. Det ska dock bli roligt att se mina kursares alster och få tips samt feedback på sitt konstnärande. Det känns som om hösten och vintern kommer bli väldigt utvecklande. 
Jag har under en tid intresserat mig för särskilt begåvade barn. Det ska finnas de som har teckning och målning som specialområde. Jag blev glad att den gode Vygotskij ägnat minst en sida i sin bok om detta. Det vore intressant att få veta mer om hur särbegåvning tar sig uttryck i bildämnet. Jag hoppas att några eller någon av mina lärare under hösten vet mer.

  

En fläck att tolka och utveckla...

Jag såg en valrossnos och gav nosen betar i tusch.
Tusch var för övrigt ett väldigt spännande material.