Story-Qubes

Jag har ett tips. 
För några år sedan köpte jag Story-Qubes för att skapa berättelser med mina barn. I det lilla paketet finns nio tärningar med sex bilder på varje - 54 bilder totalt. I flera ämnen och absolut i bilden kan dessa användas som inspiration för en uppgift. Eleven kan slå 3-9 tärningar och skapa en bild utifrån dessa. Tre elever kan också välja tre bilder var och sedan skapar eleverna utefter samma nio tärningar. Det kan säkert skapa dynamiska bilder och dialoger i klassrummet. 
Kommer ni på andra bra förslag så tipsa gärna tillbaka!

Jag köpte mina på Akademibokhandeln, men har också funnits på Gekås. 

Trösklar

Det var ett tag sedan något hände på bloggen så jag dammade av en gammal pastellteckning för att pynta lite:) Såg just första avsnittet av Konstnärsdrömmar och fick feeling. Men har absolut ingen tid till att teckna eller måla denna helg. Det är ofta så. Även innan barnen så var konstnärande en lågprioriterad aktivitet. Tröskeln till att börja på en tavla var för stor. Ofta tecknade jag endast under dagarna efter nyår av någon anledning. Kursen som jag hela tiden ansett mer gör mig till en konstnär än till bildlärare har nog gett mig verktyg att slipa ner min egen och kanske även andras tröskel till att börja skapa. Det känns riktigt kul. 

Det är mycket nu:)

Efter en totalt uttömmande redovisning igår så vaknade jag och reflektioner från mina kreativa klasskamraters redovisningar började bubbla upp. Har dessutom satt mig för att läsa om bedömning. Såg precis på en video om detta på skolverkets hemsida och jag fick två idéer. 

1. Alla bilder som elever blir missnöjda med och inte vill ha med att göra ska samlas i en låda i klassrummet som sedan ska användas av alla i klassen i collageskapande. Någons skräp är den andras mästerverk!

2. Undervisning anser jag bör vara som en inbakad fläta. Man har tre ursprungstrådar som ska löpa genom undervisningen. Exempelvis begreppen som behövs för samtal om bilder, grunderna i några bildframställningstekniker och förhållningssätt till dialoger i klassrummet ect. Säg att det är trådarna/fundamentet som ska ge trygghet. Sedan väver man in nya hårstrån i flätan. De nya trådarna stärker de ursprungliga och de gamla behövs för att överhuvudtaget kunna fästa upp de nya. Här kan jag ha lite kritik mot min egen kurs. Jag hade tyckt om att fått begrepp initialt för att rota dessa inom mig under denna termin.

En annan sak som jag kom på är att jag svarade falskt på en fråga igår. Vad har varit jobbigt, tog det stopp någon gång? Jag svarade att det var filmen som var svårt. Men så är det ju inte. Texten var det som var svårt. Inte att skriva men att låta någon ta del av. Den blottar en extremt privat mask som jag är så van att bara visa i pyttesmå doser och med en väldigt utvald skara människor. Men en klasskamrat gjorde också ett sådant val. Hon la upp det riktigt obekväma några dagar och tog sedan bort det... Hmm, bra tänkte jag. Det kanske jag kan testa. Så här kommer texten som gav filmen:

Det blev för jobbigt. Den är borttagen.

Fokus

Jag känner mig tom och full av inspiration på samma gång. Det kanske är så att mina projekt ger mig mycket att smälta så det är allmän korvstoppning som jag känner av. Jag har i veckan samlat ihop mig för att rikta energierna mot redovisningen på tisdag. Jag har funderat lääänge på min vinkel och så fort jag vaknade igår så visste jag. Jag visste ALLT, till och med låtval kom till mig. Det är då det måste vara rätt tänkte jag. Så även om det kommer kasta mig långt utanför min bekvämlighetszon så måste jag. 

Jag står och trampar vatten med en teckning, HJÄLP MIG! Den föreställer en ung tjej som dras ner i djupet för att hon självmant håller i ett ankare. Vad ska jag fylla havet med? 

Sedan tog jag ett gruppfoto av mina masker:) 

Lucia

Här är en veckas hårt arbete, tro det eller ej:) Det inkluderar manus/story, tillverkning av scen, figurer mm, lösningar på olika grejor, musik och "klippning". I min mobil ser allt rätt bra ut, hoppas det fungerar även här.

Lucia

I skogen

När jag pratade med Anna sist var vi eniga om att jag skulle bli vad maskerna ville. Ville de att jag skulle gräva, springa, åla eller ryta skulle jag leva ut det. Jag skulle vara ute i masken lite varje dag och se om känslorna ändrade karaktär.

När jag var ute första gången kände jag mest att jag ville låta. Det blir en häftig resonans i masken så jag gick runt och spårade rådjur medan jag lät som ett stort kattdjur. Hittade rådjurslegor, ett rävgryt och ett rådjurskranium. 

Maskering

Har funderat kring maskerna jag burit. Maskering... Då döljer man något. En mask framhäver en sida men döljer mycket. Mina masker har hjälpt mig beaka sidor hos mig som jag gömt, glömt och gett upp. Jag känner ganska starkt att det är farligt för ens själ att ge upp eller ge kärnmaskerna för lite plats. Med kärnmaskerna menar jag de som bildar ens innersta fundament. 
Jag tänker på de som väljer att dra på sig en KKK huva och maskera bort allt fint i sig och ge en enda mask så mycket plats. Jag tänker på elever som när de kommer innanför skolans portar tar på sig ligistmasken för mainstream eleven, sportiga eleven och präktiga eleven inte passar dem. Maskutbudet blir väldigt snävt för dem i elevrollen. Hemma är eleven förhoppningsvis sina föräldrars okrönte prins eller prinsessa (missförstå mig rätt) så det ges ett lugn och utrymme att finna nya masker. Skolan måste bli bättre på att arbeta med elevers identitetsskapande och väva in agentskap i sin undervisning. Att eleverna inte kan identifiera sig med skolpersonalen tycker jag också är tråkigt. Alla de möter skriker högskoleutbildad medelklass och pratar på ett sätt som de har svårt att bemöta. Vi behöver ha in, på ett eller annat sätt, vuxna i skolan som marginaliserade elever kan bli styrkta genom och finna en förbild i.

En mask jag gett upp

En mask att gömma

En mask jag glömt

Skuggsidan

Jag har under några dagar arbetat med att göra en skuggteater och göra figurer som kan spela mina litterära figurer. Det är pilligt och kul, men ser det som en ganska svår sak att spela upp min berättelse själv. Men kanske kan jag lösa det genom att animera istället för att göra en spelfilm. 

Man blir väldigt uppmärksam på en kropps anatomi under arbetet med skuggfigurer. Tänker att det kan vara jättebra för barn att jobba med skuggfigurer för det blir uppenbart vart lederna sitter och hur viktiga de är för kroppens rörelse. 

Skuggteater kan vara hur enkelt som helst och hur svårt som helst. Man kan agera själv eller göra figurer. Att bara synas genom siluett ger en trygghet och tillåtelse att sväva ut i sitt uttryck om man annars är lite blyg. 

Produkter av dagens skärande och pillande:) 

Trygg är en skön känsla

Jag gjorde min, för projektet, sista gipsmask idag. Jag ville göra en som har med rädslor att göra. Masker jag haft som gör mig rädd. Ironiskt nog så flydde jag från frustrationen kring filmprojektet till gipset och en mask som borde gett mig rysningar, men det var trevligt och tryggt att göra masken. Min dotter var med och hon sa så bra saker; "du slutar se ut som mamma nu", " du kanske blir rädd för dig själv", " du borde göra en haka om du ska vara ett monster", " om inte du kan prata så kan du bara lyssna på mig"... Det var som om vi delade hjärna och hon sa allt jag tänkte. Speciellt. 

Så nu har jag tre masker... Vi får se vad det ger eller leder. Det är kul att föra en process, men ser inte hur det gör mig till en bättre bildlärare. Jag hoppas inte det är för att mina lärare tror att jag är så dum och oempatisk så att jag inte kan leva mig in i elevernas frustrationer, ilska, eufori och skaparglöd utan att lägga fem värdefulla veckor på att skapa och "förlösa" tankar kring allt och inget. 

" You shoot me in a dream you better wake up and apologuise"

/ Reservoir dogs 

Planerar plana planer

Jag har skrivit i några dagar nu och det känns kul. Samtidigt som bokstäverna flödar fram på skärmen försöker hjärnan forma nästa steg. En film baserad på min text skulle vara en utmaning och samtidigt ganska naturligt. Jag ÄÄÄLSKAR film och hantverket bakom en riktigt bra filmupplevelse. Filmer har precis som bilder generellt det fina i sig att alla med ögon kan ta del av dem medan böcker exkluderar fler människor. Problem ett som jag ser det är att jag klankat ner på filmer i åratal så mina krav på mig själv är extrema! Problem två är att jag får kväljningar av att höra min egen röst så jag vill helst slippa det. Problem tre är att jag inte kan ett skit om att klippa film. Men nu har vi ju så snällt fått dessa veckor att på egen hand arbeta med vår frustration och sen förlösa något "arty" på redovisningen. 

Nu ska jag fundera ut lösningar på alla mina problem och låta mig själv göra en pissdålig film som jag eventuellt ska visa i Göteborgs konstMecka om två veckor. Men hey, även Coppola, Nolan, Scorsese och Alfredson har väl gjort dålig film:)

To be continued...

Hugin

Jag beskar idag en av bilderna på mig i fågelmasken så att den...lämpade sig för offentligheten. 

" I never saw a wild thing sorry for itself. A small bird will drop frozen dead from a bough without ever having felt sorry for itself"

/ D.H. Lawrence

I processens process

Idag har jag stött mina tankar med kamrater och lärare. Min process har lett till ett myller av olika vägar som jag måste gå. Idag, imorgon eller om ett år. Vad jag kan se ganska tydligt är att denna skapandeprocessen egentligen är en fortsättning på en annan process som jag burit på under många år. Den tog sin början i läsning av egyptisk, romersk och fornnordisk mytologi uppblandat med allmän andlighet och Kristendom för drygt 15 år sedan. Mina tankar var storslagna och jag orkade inte bestiga det berget. Men nu kanske genom flexibelt skapande kanske jag kan ringa in kärnan. Vi får se om berget visar sig vara en vulkan som sprutar magma på redovisningsdagen eller om det blir en skånsk kulle.

Idag pratade jag om hur jag känner att mitt nästa steg går mot litteratur. Att skapa en novell utifrån mitt maskskapande. Jag var tveksam först eftersom text förvisso är visuellt men jag vill dra nytta av kursen i att förkovra mig i bilder. Men jag sa på handledningen att börjar jag skriva och om jag stakar mig så väljer jag att gå en annan väg. Jag har nu skrivit i ungefär en timma här hemma i ett mörkt vardagsrum och det har flödat på som aldrig förr. Så jag fortsätter några dagar till för att se vart det leder. Dock är jag betydligt mer blyg när det gäller text så det kommer inte publiceras löpande. Undrar varför jag känner så... Får fundera på den.

Mitt sällskap under dagarna - Luna

A bit nippy...

Idag har jag målat mina masker och poserat i dem. Jag började med att måla krigaren och lät naturens stora jägare inspirera mig. Kamouflage är ju A och O i naturen så jag ville välja en palett som passar mot höstens skog. Ugglan förvandlades till en variant av en kråka och jag tycker den blev jättefin! 
Jag har alltid imponerats av JRR Tolkien och George R Martin som skapat Sagan om ringen och Sagan om is och eld (Game of thrones). Att kunna skapa invecklade mytologiska och geografiska miljöer som är så detaljerade helt med sin fantasis hjälp är häpnadsväckande. Men det leder mig till en annan tanke. Fantasin är helt avhängig av erfarenhet menar Vygotskij och många viktiga uppfinningar samt läkemedel har utvecklats genom inspiration från naturen... Hade flygplanet någonsin uppfunnits om vi aldrig sett fåglar och insekter flyga? Tänk om vi dödar arter som i sitt DNA eller fysiologi har lösningen på bakterieresistens eller hur vi kan utrymma denna kärnvapenförstörda planet om 200 år? 

Tillbaka till maskerna. Så här blev de!

Jag hade mamma på besök så hon fick bli min nakenfotograf. Eller toplessfotograf om jag ska vara ärlig. Det var riktigt härligt ute även om det var minus 2 grader. Jag blir riktigt sugen på att skriva en novell om min Krigarkaraktär. 

Krigaren vaknar

Idag har jag skulpterat maskerna lite. Det är faktiskt enklare än man tror! Använde mig av kartong och ekollon till att ge karaktär åt maskerna.
Att prova maskerna och känna att den passar exakt mot mitt ansikte är en speciell känsla. Insidan av masken ser ut som jag men det ni ser utåt är inte den ni känner. Fast hon i masken känner igen sig. Krigaren som vilat i mig får ett ansikte och när det får ett ansikte får det makt. 

Jag förstår verkligen hur mycket rekvisitan och maskeringen hjälper skådespelare att hitta rollen. Jag får tag i helt nya tankar inom mig när jag blir Krigaren. Vem skulle våga mucka med henne? 

Sen har vi Ugglan. Jag kallar henne Ugglan även om jag inte hade någon särskild fågel i tankarna när jag gjorde henne. Men känner mig som en uggla i masken... Ugglan ger mig en närhet till naturen. Jag trodde Krigaren skulle ge mig det och det gör hon till viss del. Men genom Ugglan känner jag mig klyschigt nog lite visare. 

"May the force be with you!"

Nackspärrsteckning!

Efter många timmar på golvet börjar det likna något. Tur att jag började igår för med dagens valresultatet i tankarna skulle nog motivet blivit ett helt annat. Clownattackerna tar sig in i Vita huset...

Kvinnan i gipsmasken

Två masker ligger på torkning och ska utvecklas i morgon när de torkat. Det gick jättebra att göra maskerna på sig själv. Handduk, spegel och många färdiga gipsstrips är ett måste. Så även vaselin, rör att andas genom och "fulkläder". Arbetar man med gipslindor så finns det ett rejält rör i mitten av lindan som säkert går att använda. Jag valde ett något mer moderiktigt sugrör med jordgubbar på. Tror inte att ett traditionellt sugrör är tillräckligt för att hålla paniken borta... Det är lite klaustrofobiskt ett tag och då underlättar det att kunna andas. 

En annan rolig grej som hände under tillverkningen av maskerna var att flera småfåglar ryttlade utanför köksfönstret och verkade titta på mig. De var nyfikna helt enkelt. 

Tidsfördriv...

I väntan på gips och lite färre minusgrader började jag idag med en appropriering av ett konstverk av Irina Kotova. Hon i sin tur verkar fått inspiration av Gustav Klimt. Hans kvinnor var undergivna men Irinas är det inte och det tilltalar mig. Dagens arbete blinkar mot subidentiteten förförerskan. Imorgon ska jag göra en ansiktsmask. 

Verk av Irina Kotova Hämtad från:
http://artodyssey1.blogspot.se/2009_08_09_archive.html

Konturer klara...

Färgläggning...

Nya funderingar

Nu tänker jag så här. Min identitet grenar ut sig i flera subidentiteter - modern, djuret, konstnären, den andliga, läraren, träningsnarkomanen och förförerskan är tydliga grenar. Jag vet att när jag var ung tänkte jag ofta att jag kände mig som jag hade split personality. Det var antagligen en del av pubertetsprocessen. Senare kändes det som filmer och filmcitat tagit över mitt liv och att allt jag sa kom från en film, men det är en parentes. 

När jag blev mamma gick jag in i en skitjobbig omdefinieringsprocess som jag blev klar med för drygt ett år sedan. Att bli mamma skapade en ny subidentitet som trängde bort så gott som alla andra. Plågsamt! Att det skulle göras för en gapig, ständigt ammande unge gav inte direkt motivation fast ungen var oerhört efterlängtad. 
Jag har nu tränat och ätit supernyttigt (allt enligt Amelia) och märker hur glad jag är. Inte för att jag gått ner i vikt eller fått jordens flås men för att jag lever ut min subidentitet som inte fått någon plats i mitt liv tidigare! 

Så jag kanske ska fortsätta min process i att ge djuret i mig plats och se hur det blir! Jag minns när jag och fyra tjejkompisar vandrade efter en helt vanlig skoldag på gymnasiet. Vi sprang ihop på små stigar, gick i bäckar och gjorde vandringsstavar. Det var nog de bästa timmarna på gymnasiet. Jag kände mig som en varghona på jakt med mina systrar. Jag ska hitta vargen/djuret i mig på nytt!

Ett av mina absoluta favoritdjur! Möt kon Ayla.

Tvivel

Sedan sist har jag promenerat och ätit enligt clean eating modellen som det tipsas  om i tidningar. Man äter då så oprocessad mat som möjligt och ska tappa 1kg i veckan. Anledningen till att man ska gå ner i vikt är inte i tidningarna för att se bra ut eller bli lyckligare av att vara smal utan HÄLSAN är vad det trycks på. Det känns självklart att hälsoaspekten är viktig och att man är vad man äter. Äter man rätt ska eksem, utbrändhet, cancer, klimakterieproblem mm försvinna eller undvikas. Tanken leder till varför i hela friden vi inte lagstiftar bort allt som skadar oss. Hade vi gjort det så kanske langarna på stan kunnat sysselsätta sig med chokladkakor istället för heroin. Marknaden hade blivit en helt annan...  Jag undrar om jag inte ska utsätta mig själv för något annat samtidigt som jag tränar och äter Clean. Jag tror jag är för gammal för att gå in i en tonårings identitetsskapande och stress över att inte vara som modellerna i tidningar. 

Kanske är jag på helt rätt väg och min process nu leder mig från yttre skönhet till den inre renheten. Det är många gånger som dieter, träning och hälsa kommer upp mellan bekanta och då är jag själv inte sen med att försöka få cred för att jag joggat eller simmat... Oavsett hur jag ser ut så känns det bra att "slajda" in att jag tränar. Varför är det så? Är det för att hävda en viss status? 

Igår hade jag två vänner hemma. Jag lagade god mat utan mjöl o socker i och drack vatten till maten. " Jasså, du brukar ju inte säga nej till ett glas, är det en trea på gång här i huset?". Det var ju lite kul och fick mig att tänka på min identitet som tydligen då innefattar alkoholkonsumerare! Det är ganska svårt att ändra livsstil och tvinga människor runt om att definiera om en. Vi och våra fack...

Jag hittade några webbsidor som kan vara av intresse för oss i klassen!

Begrepp till Bildämnet

Örebro konstskola

Lindbergsskolan

Gestaltningsarbete

Eventuella läsare som inte tillhör kursen - jag ska gå in i ett gestaltningsarbete och redovisa min process här på bloggen. Jag går in i detta som sur, motsträvig och uppgiven. Jag har köpt tre damtidningar för att eventuellt få igång en process runt skönhetsideal som trycker sig in i våra liv dagligen genom de personer som ges utrymme i media.

Det påverkade mig väldigt mycket som ung att ständigt möta bilder på unga kvinnor med låga BMIn, perfekt hud, symmetriska ansikten och hår på rätt ställen. Att de var manipulerade bilder kanske jag visste men det spelade ingen roll. Normen var satt. Så ska en lyckad kvinna se ut. Jag speglade mig och jämförde mig hela tiden med andra tjejer. Det enda jag hade på pluskontot enligt den normen var att jag hade tjockt hår och var vit. Så under många många år hade jag en känsla av att vara sämre än alla andra som hade fler likheter med dessa än vad jag hade. Samtidigt så visste jag intellektuellt att jag var svinbra på insidan och att jag inte ville vara en bricka i skönhetsidealets spel. Så jag gjorde inget åt alla defekter. Men nu tänkte jag göra det. Vad händer i mig när jag börjar träna och äta som tidningarna säger?  

Hybridcollage

Då var collaget klart. Jag har gjort ett/två collage av min appropriering från verkstadsveckan I väntrummet och Arosenius verk I väntsalen. Jag fick riktigt krysta fram något i denna uppgift, så hjärtat är inte i det. Instruktionen var att skriva ut ovanstående verk i A4 format och göra ett nytt verk i A2 men min idé gjorde det klassiska A2 formatet odugligt så jag tog två A3 och satte ihop dem på längden. Här är collaget:

 

Jag har nyvunnen respekt för konstnärer som arbetar med/genom collage. Det är slitsamt att hitta och väga olika delar mot varandra. Det övar verkligen ens simultanförmåga och abstraktionsförmåga. Ska bli kul att se alla andras imorgon! 

Blogg 4

Bildanalys bör vara en pågående aktivitet i alla ämnen där eleven möter bilder. I kursplanen för Bildämnet står följande mening överst - ”Bilder har stor betydelse för människors sätt att tänka, lära och uppleva sig själva och omvärlden” (Skolverket, 2011).

Som lärare hoppas jag kunna ta vara på tillfället då bilder som behöver en kritisk blick möter oss i klassrummet. En bild tolkas olika beroende på var man ser den, vilka erfarenheter och bildning man har mm. Det gör att en bild landar olika i människor (Berger, 2008, s. 8). Är eleverna vana att tala om olika typer av bilder och att lyssna till varandras tolkningar får de också en förståelse för hur ett skapande kan göras för att beröra. Hur provokativ vill man vara? Hur vill man väcka intresse/debatt? Är det genom att äckla, roa, förföra eller förundra åskådaren? Ska bilden vara tvetydig eller öppen för tolkning? I ett sociokulturellt lärande är det viktigt att bygga upp ett ordförråd och symbolförråd för att kunna medverka i diskussioner och ta del av kulturdebatter som förs i media. Vygotskij (2013, s. 19) menar att fantasin och skapande görs genom en individs tidigare erfarenheter då dessa blir fantasins byggstenar. Att frekvent besöka utställningar anser jag också som väldigt viktigt. Elever ska känna att kulturen i samhället är för dem lika mycket som för alla andra. Precis som i allt annat behöver unga träna sig. Vissa föräldrar sätter sina barn i simskola tidigt, andra besöker frekvent Gelleråsen och en tredje familj sliter ner The Metropolitan Museum of arts trösklar. Dessa barn kommer känna sig bekväma i att besöka simhallar och museum själva en dag för de vet vad som förväntas av dem där och att de kan de oskrivna reglerna. Själv vågar jag inte besöka en skidanläggning för jag inte vill göra bort mig i liften. Alla barn behöver någon som visar dem världar de inte tidigare sett och som dessutom följer med dem in i dessa världar.

Earth-art med löv gjord av mig:)

I bildanalysen förmedlar jag gärna min tolkning av ett verk till eleverna. Jag tror att de behöver en modell för hur de kan gå till väga. Däremot kommer jag vara oerhört noga med att betona att det är min tolkning och uppmanar eleverna att vara kritiska mot min tolkning så jag får argumentera för den – på det sättet övar vi ett källkritiskt förhållningssätt. Reflekterar man runt alla reklambilder som möter elever är det inte svårt att förstå att dessa kan ha en stor inverkan på hur vi ser på oss själva, speciellt under ett intensivt identitetsskapande. Är bildanalys inarbetat som rutin i skolan tror jag att det blir lättare för elever att se de ganska onda krafterna bakom många reklambilder även utanför skolan. För som Berger (2008, s. 129) skriver – aldrig förr har vi mött så många bilder som i dagens samhälle.

Jag vill resa i tiden och över jorden tillsammans med mina elever. Vi ska lära oss om religiösa och moderna symboler, färgers betydelse, vi ska se hur makt avspeglar sig i bilder och vi ska lära oss om den tid då den konsten skapades. Vad var det som gav behovet av den konsten? Det ska leda till en diskussion om vad som avspeglar sig i konsten runt om på jorden idag och hur vi själva kan delta. För som Vygotskij (2013, s. 45) skriver - skapande är till för alla och inte en elit. Att göra satiriska approprieringar av kända målningar kan vara en väg att gå. En så enkel sak som att göra en Duchampmustasch på någon brittisk drottning eller läppstift på Gustav Vasa kan sätta igång en tankeprocess om makt och stereotyper. Under Magnus Hermansson Adlers veckor valde jag att göra en appropriering av Gustav Cederströms konstverk - Karl den tolftes likfärd. På originalbilden står en man med böjt huvud medan processionen skrider förbi. På ryggen hänger en död tjädertupp. Jag har under flera år velat kasta om rollerna vilket jag nu hade lyxen att få göra på lektionstid! Ett simpelt utmanande av makt och könsmaktsordning. Jag la en tjäderhöna på båren och över tjädertuppens rygg ligger en död man.

Det sociokulturella lärandet är viktigt för att i skolan skola demokratiska medborgare. Jag tror dock att den inre dialogen som eleven har med sig själv inte får glömmas. Denna tysta process behöver också få sin tid. Det är långt ifrån alltid vi människor har andra att diskutera med. Att kunna se saker ur många perspektiv helt själv och sedan lita på sig själv när man landar i en ståndpunkt eller liknande är väldigt värdefullt.
Elever med en introvert personlighetstyp kan ha fascinerande dialoger med sig själv som jag inte får ta del av om jag inte finner ett kreativt sätt att förlösa denna dialog på. Magnus Hermansson Adler har under två veckor gett en mängd tips på detta. Identitetskorten vi gjorde under en workshop gillade jag mycket. Vi gjorde ett vistitkorts stort ID kort för en fiktiv person. Laminatorn har en given plats i en lärarstudents liv efter att ha studerat under Magnus. Och det är något visst med att få göra sitt egna material och kunna ge det bättre kvalitet genom laminatorn. Själv gjorde jag spåkvinnan Runa Eklöv och spionen Mia Stark. Eleverna skulle kunna få diskutera genom sin karaktär. Jag kan fråga ”vad tror du spionen Mia skulle tycka om feministisk konst?” varpå eleven kan prova olika argument genom en bulvan. Detta skulle inte bara ge ett visst skyddsnät mot syrliga kommentarer det ger också övning i att gå in i en annans tankevärld och testa sin empatiska förmåga. Denna karaktär skulle kunna vara deras pseudonym i en skoltidning eller på klassens poesiblogg.

   

 Under vår sista dag med Magnus gjorde vi hatpropaganda med syftet att genomskåda och förlöjliga annan propaganda. Vi fick syna olika (laminerade) reklambilder/propagandabilder och sedan hetsade Magnus oss med glimten i ögat att göra liknande propaganda mot antingen frisörer eller lastbilschaufförer. Vilka stereotypa bilder han verbalt målade upp bör inte nämnas här. Själv valde jag hantverksyrket som jag själv är en del av. Det antas att hantverkare arbetar väldigt mycket svart (i alla fall innan ROT) och eftersom jag inte gör det så ville jag göra något på det temat. Det blev inte direkt en hatkampanj, men väl en flerbottnad bild.

Sammanfattningsvis är det bara skolbudgeten som sätter gränserna för vad som går att göra med bildämnet. Precis som Magnus så tror jag på skapande i alla skolämnen. Det är enligt mig att gå emot skolans värdegrund om eleverna inte får en undervisning anpassad efter deras behov (Skolverket, 2013, s. 34) och många har ett kroppsligt, kreativt behov då många elever har en visuospatial lärandestil (Kreger Silverman, 2016, s. 33-35). Att satsa på bildämnet i skolan borde vara en demokratisk självklarhet då det skulle ge fler personer bättre måluppfyllnad och självförtroendet att göra sin "röst" hörd. 

Litteraturlista:

Berger, J. (2008). Ways of seeing. London: Penguin books.

Kreger Silverman, L. (1016). Särskilt begåvade barn. Stockholm. Natur och Kultur.

Vygotskij, L. (2013). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos.

Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Bild. Hämtad 2016-10-28 från
http://www.skolverket.se/laroplaner-amnen-och-kurser/grundskoleutbildning/grundskola/bild

Skolverket. (2013). Förskolans och skolans värdegrund – förhållningssätt, verktyg och metoder. Hämtad 2016-10-28 från
http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2579.pdf%3Fk%3D2579

Då var det dags att minnas våra döda.

Jag skulle så innerligt vilja så pumpor med mina elever. De kräver rätt mycket plats men tänk vad fantastiskt att komma tillbaka från lovet och se en mognande pumpa ligga i grönsakslandet! Sedan när tiden är mogen så gestaltar vi död/sorg/längtan genom pumpan. Ja det kanske rör upp en del känslor för vissa, det ska medges. Men jag tror det är bra att få ge uttryck för alla känslor så de inte bildar en tyst, kall och hård klump i magen.

I år använde vi hela pumpan och inte bara "framsidan". Det gör att det faller bort detaljer på fotot, men i verkligheten är den vrålfin. I år borrade vi hål runt om för att göra en stjärnhimmel till våra fladdermöss.

En superbra ämnesöverskridande övning för Bild/Engelska - Firandet av Halloween. Eller kanske Bild/NO - Från frö till planta. Bild/SO - Hur ser olika kulturer på döden.

Jag i mitt rätta element...

Lövleken mynnade ut i vackra bilder...

Jag älskar Löf!

Diana vilar efter badet...

I nästa assignment skulle jag slumpa upp ett uppslag i en konstbok och göra en appropriering på en av bilderna där. Det blev Francois Bouchers Diana vilar efter badet. Kul tänkte jag - Diana en kvinnlig jägare i romersk mytologi. Men verkets titel är totalt missvisande. Diana och en annan kvinna håller helt klart på att inleda något som brukar föregås av vitt vin och räkor. Jättevackert och sensuellt. Så jag tog fasta på det...

Kul att se lite lesbisk sensualism från 1600-talet! Egentligen är det Diana som sitter med det inbjudande benet men jag målade den andra som Diana. Känns mer som en jägares position. 

Kronan

När jag slog upp den 14e sidan i den 14 boken fanns det inte 14 meningar så jag tog inspiration i uppslaget istället. Boken handlar om brutna servetter och just denna servettvikning hette Kronan. Som kuriosa kan man läsa om vikten av att bli placerad enligt sin rang (1600-tal). Jag fick en vision! Som jag brann för att få till det. Jag köpte en krona på Buttericks, bakelser inhandlades, min gamla balklänning dammades av, barnen och mannen drogs in i härvan. Resultatet... ett antiklimax. 

Underbara ungar som stod ut och gjorde sitt bästa. Jag kan kanske ta det bästa av alla foton och teckna ner det jag ville åt istället. Men det har jag inte tid med så bloggen får nöja sig med denna deletapp. Förutom att kronan inte kom med så är följande bild det som kom närmast min vision...

Inga djur eller människor skadades under fotograferingen:)

Måla en känsla...

Så... jag har tagit mig an uppgiften att måla en känsla med akvarell utan att nudda pappret. Jag bestämde mig för att gestalta känslan nedstämd. Lagom svårt tänkte jag. Tårar som faller ner på ett vått papper typ. Så jag vätte pappret under kranen och började. Jag stötte på patrull med en gång. Ack ack, jag har köpt för bra penslar så de släppte inte ifrån sig något när jag bara höll penseln över pappret. Jag ville inte ha någon rörelse - "tårarna" skulle stilla falla! Jag fick ta till min nyköpta lilla natursvamp och krama fram dem, då började elefanttårarna falla! Se...

Men det kändes lite för platt och tråkigt så jag försökte med en till känsla... 

Vilken känsla blir det för dig?

Det är roligt när man påbörjar ett projekt och helt plötsligt känns det som om jag är projektets projekt. Flummigt kanske men har man upplevt det så fattar man.

Klar för idag.

Assignment

Hej
Här kommer tre assignment till mig själv att arbeta efter...

Måla en känsla med akvarellfärger utan att nudda pappret med pensel eller liknande.

Ta den 14e boken i bokhyllan. Slå upp den 14 sidan och gör något av den 14 meningen.

Bläddra blint i boken 1000 berömda konstverk. Välj en bild på det slumpade uppslaget att göra en appropriering på!

Lycka till Mads:)

Bildanalys

Det har varit två kämpiga veckor med Beatrice - vår bildanalyslärare. Jag gillar konst i alla former som är mångfacetterad och som inte är självklar. Jag gillar inte att bli dumförklarad som betraktare, allt behöver inte vara självklart. Många verk vi gett oss i kast med har varit intressanta just ur det perspektivet.
Några nya begrepp har vi stött och nött under tiden med Beatrice som jag inte alls haft lätt för. Inte heller arbetsgången har varit helt lätt att följa. Beskriva delarna av verken så ostämplade som möjligt för att inte ge sig själv och andra en inramning. Verket ska hållas öppet! Tolkningen görs efter det utifrån semiotik (läran om tecken). Vi har letat tecken i tre kategorier:

• Ikon - Objektet avbildas på ett sätt som liknar det det är tänkt att likna. 
• Index - Det är logiska samband. En fimp ligger och ryker i en askkopp - det pekar på att någon nyss rökt. Ser jag tassavtryck i snön har ett djur rört sig där osv.
• Symbol - Dessa är väldigt kulturbundna. En ikoniskt avbildad vit duva kan ha symboliken fred. En råtta kanske kan stå för sjukdomsbärare i västvärlden men i delar av Asien kanske man tänker på Råttans år... Kontexten är viktig.

Verket som jag hjälpte till att tolka var Marie Louise Ekmans Striptease från 1973. 

Den är målad i s.k. popnaivistisk stil och den denoterar (tecknens uppenbara betydelse) enligt oss en kvinna som blir en apa, som blir en man som blir en fågel. Vad den konnoterar (merbetydelsen av tecknen) är frihet och vem som tilldelas mest frihet på jorden. 

Nu ska vi parallellt med nästa delkurs göra en ny tolkning av ett nytt verk och jag valde för några timmar sedan ett verk av David Revoy. Jag ska verkligen öva på att hålla tolkningen öppen även om jag redan bestämt mig för vad verket konnoterar. Jag vill inte i framtiden strypa elevernas tankar om diverse bilder. Tror också att den bild jag valt är en väldigt bra bild att använda sig av i en mellanstadieklass då den inte har så många tecken. Följ länken om ni blir nyfikna! 

Alea iacta est!

Denna dag bjöd på överraskande inspiration! Jag satt och försökte sammanfatta gårdagens föreläsning om konströrelser från 1960-talet och fram till idag. Tanken på earth-art, antikapitalism och 90-talets approprierande anda gjorde att jag letade upp en tom ram och åkte till sjön Lygnern för att gestalta mitt stöd för naturen. Det kanske inte är så synligt för en utomstående men då kanske fotografiet ändå väcker något som är till vår naturs fördel. Det var fantastiskt väder, lågt vatten och sanden var vackert formad av vattnets rörelser. Resultatet kallar jag Alea iacta est: 

Vad jag är mest nöjd över är att tanken övergick i handling med en gång. Oftast rinner tanken ut i sanden. "Alea iacta est" betyder för övrigt tärningen är kastad och är ett citat av Julius Caesar. 

Jag fullkomligt avskyr människans framfart i naturen. Människan våldför sig på naturen på ett oåterkalleligt sätt och vi kommer få lida något oerhört för det. 

Jag tror jag ska göra fler varianter på temat...vi får se vad det blir.

"Live long and prosper" / Spock (Star Trek)

Assignment

Igår fick vi ett assignment av en kursare. Assignmentet är menat att vara något som knuffar igång en skapandeprocess, något som ska väcka tankar och som gör att skaparen släpper lite på kontrollen. 
Jag fick assignmentet:

"Du kan ta en promenad och rita av former som du upptäcker, max 5. Eller rita 5 saker från din barndom"

Först blev jag sporrad, sen less och när jag började rita saker från barndomen så kom många minnen tillbaka. Hur jag smygtittade på Robin Hood - The hooded man medan mamma röjde i köket. Jag var den förste av mina vänner att ha ett Nintendo 8 bit. och jag "varvade" Super Mario Bros gång på gång. Mitt tennisrack kom också till mig när jag tänkte tillbaka och alla böcker. 

Det var roligare än jag trodde att rita gamla leksaker och prylar. 

Idag var jag ute med min son för att hitta löv att frottera. Det resulterade i MÅNGA papper fulla av ek, alm, rönn, lönn och björklöv. Jag passade på att göra ett jag också och tänkte att det kunde passa in på mitt assignment också:) 

Jag tycker det var småroligt men det inspirerade inte riktigt. Jag vet inte om assignment som arbetssätt passar mig. Jag brukar inte ha problem att klämma fram idéer själv. Det blir ändå en del överraskningar i en planerad skapandeprocess. Jag hade velat öva mig i att måla och rita helt utanför min normala stil. Jag skulle kanske göra en tombola med olika konstverk och dra en då och då för att testa den stilen. Det vore kul!