Bildanalys bör vara
en pågående aktivitet i alla ämnen där eleven möter bilder. I kursplanen för
Bildämnet står följande mening överst - ”Bilder har stor
betydelse för människors sätt att tänka, lära och uppleva sig själva och
omvärlden” (Skolverket, 2011).
Som lärare hoppas jag kunna ta vara på tillfället då bilder som behöver
en kritisk blick möter oss i klassrummet. En bild tolkas olika beroende på var
man ser den, vilka erfarenheter och bildning man har mm. Det gör att en bild landar
olika i människor (Berger, 2008, s. 8). Är eleverna vana att tala om olika
typer av bilder och att lyssna till varandras tolkningar får de också en
förståelse för hur ett skapande kan göras för att beröra. Hur provokativ vill
man vara? Hur vill man väcka intresse/debatt? Är det genom att äckla, roa,
förföra eller förundra åskådaren? Ska bilden vara tvetydig eller öppen för
tolkning? I ett sociokulturellt lärande är det viktigt att bygga upp ett
ordförråd och symbolförråd för att kunna medverka i diskussioner och ta del av
kulturdebatter som förs i media. Vygotskij (2013, s. 19) menar att fantasin och
skapande görs genom en individs tidigare erfarenheter då dessa blir fantasins byggstenar.
Att frekvent besöka utställningar anser jag också som väldigt viktigt. Elever
ska känna att kulturen i samhället är för dem lika mycket som för alla andra.
Precis som i allt annat behöver unga träna sig. Vissa föräldrar sätter sina
barn i simskola tidigt, andra besöker frekvent Gelleråsen och en tredje familj sliter ner The
Metropolitan Museum of arts trösklar. Dessa barn kommer känna sig bekväma i att besöka
simhallar och museum själva en dag för de vet vad som förväntas av dem där och
att de kan de oskrivna reglerna. Själv vågar jag inte besöka en skidanläggning
för jag inte vill göra bort mig i liften. Alla barn behöver någon som visar dem
världar de inte tidigare sett och som dessutom följer med dem in i dessa
världar.
|
Earth-art med löv gjord av mig:) |
I bildanalysen förmedlar jag gärna
min tolkning av ett verk till eleverna. Jag tror att de behöver en modell för hur
de kan gå till väga. Däremot kommer jag vara oerhört noga med att betona att
det är min tolkning och uppmanar eleverna att vara kritiska mot min tolkning så
jag får argumentera för den – på det sättet övar vi ett källkritiskt
förhållningssätt. Reflekterar man runt alla reklambilder som möter elever är
det inte svårt att förstå att dessa kan ha en stor inverkan på hur vi ser på oss själva, speciellt under ett intensivt
identitetsskapande. Är bildanalys inarbetat som rutin i skolan tror jag att det
blir lättare för elever att se de ganska onda krafterna bakom många
reklambilder även utanför skolan. För som Berger (2008, s. 129) skriver –
aldrig förr har vi mött så många bilder som i dagens samhälle.
Jag vill resa i tiden
och över jorden tillsammans med mina elever. Vi ska lära oss om religiösa och
moderna symboler, färgers betydelse, vi ska se hur makt avspeglar sig i bilder
och vi ska lära oss om den tid då den konsten skapades. Vad var det som gav behovet av den konsten? Det ska leda till en diskussion om vad som avspeglar sig i
konsten runt om på jorden idag och hur vi själva kan delta. För som Vygotskij (2013, s.
45) skriver - skapande är till för alla och inte en elit. Att göra satiriska
approprieringar av kända målningar kan vara en väg att gå. En så enkel sak som
att göra en Duchampmustasch på någon brittisk drottning eller läppstift på
Gustav Vasa kan sätta igång en tankeprocess om makt och stereotyper. Under
Magnus Hermansson Adlers veckor valde jag att göra en appropriering av Gustav
Cederströms konstverk - Karl den tolftes
likfärd. På originalbilden står en man med böjt huvud medan processionen skrider förbi. På ryggen hänger en död tjädertupp. Jag har under flera år velat
kasta om rollerna vilket jag nu hade lyxen att få göra på lektionstid! Ett
simpelt utmanande av makt och könsmaktsordning. Jag la en tjäderhöna på båren
och över tjädertuppens rygg ligger en död man.
Det sociokulturella
lärandet är viktigt för att i skolan skola demokratiska medborgare. Jag tror
dock att den inre dialogen som eleven har med sig själv inte får glömmas. Denna
tysta process behöver också få sin tid. Det är långt ifrån alltid vi människor
har andra att diskutera med. Att kunna se saker ur många perspektiv helt själv
och sedan lita på sig själv när man landar i en ståndpunkt eller liknande är
väldigt värdefullt.
Elever med en introvert personlighetstyp kan ha fascinerande dialoger med sig
själv som jag inte får ta del av om jag inte finner ett kreativt sätt att
förlösa denna dialog på. Magnus Hermansson Adler har under två veckor gett en
mängd tips på detta. Identitetskorten vi gjorde under en workshop gillade jag
mycket. Vi gjorde ett vistitkorts stort ID kort för en fiktiv person. Laminatorn
har en given plats i en lärarstudents liv efter att ha studerat under Magnus.
Och det är något visst med att få göra sitt egna material och kunna ge det
bättre kvalitet genom laminatorn. Själv gjorde jag spåkvinnan Runa Eklöv och
spionen Mia Stark. Eleverna skulle kunna få diskutera genom sin karaktär. Jag
kan fråga ”vad tror du spionen Mia skulle tycka om feministisk konst?” varpå
eleven kan prova olika argument genom en bulvan. Detta skulle inte bara ge ett
visst skyddsnät mot syrliga kommentarer det ger också övning i att gå in i en
annans tankevärld och testa sin empatiska förmåga. Denna karaktär skulle kunna
vara deras pseudonym i en skoltidning eller på klassens poesiblogg.
Under vår sista dag med Magnus gjorde vi
hatpropaganda med syftet att genomskåda och förlöjliga annan propaganda. Vi
fick syna olika (laminerade) reklambilder/propagandabilder och sedan hetsade
Magnus oss med glimten i ögat att göra liknande propaganda mot antingen frisörer
eller lastbilschaufförer. Vilka stereotypa bilder han verbalt målade upp bör
inte nämnas här. Själv valde jag hantverksyrket som jag själv är en del av. Det
antas att hantverkare arbetar väldigt mycket svart (i alla fall innan ROT) och eftersom
jag inte gör det så ville jag göra något på det temat. Det blev inte direkt en
hatkampanj, men väl en flerbottnad bild.
Sammanfattningsvis är
det bara skolbudgeten som sätter gränserna för vad som går att göra med
bildämnet. Precis som Magnus så tror jag på skapande i alla skolämnen. Det är
enligt mig att gå emot skolans värdegrund om eleverna inte får en undervisning
anpassad efter deras behov (Skolverket, 2013, s. 34) och många har ett
kroppsligt, kreativt behov då många elever har en visuospatial lärandestil (Kreger
Silverman, 2016, s. 33-35). Att satsa på bildämnet i skolan borde vara en demokratisk självklarhet då det skulle ge fler personer bättre måluppfyllnad och självförtroendet att göra sin "röst" hörd.
Litteraturlista:
Berger, J. (2008). Ways of seeing. London: Penguin books.
Kreger Silverman, L.
(1016). Särskilt begåvade barn.
Stockholm. Natur och Kultur.
Vygotskij,
L. (2013). Fantasi och kreativitet i barndomen.
Göteborg: Daidalos.