Det är mycket nu:)

Efter en totalt uttömmande redovisning igår så vaknade jag och reflektioner från mina kreativa klasskamraters redovisningar började bubbla upp. Har dessutom satt mig för att läsa om bedömning. Såg precis på en video om detta på skolverkets hemsida och jag fick två idéer. 

1. Alla bilder som elever blir missnöjda med och inte vill ha med att göra ska samlas i en låda i klassrummet som sedan ska användas av alla i klassen i collageskapande. Någons skräp är den andras mästerverk!

2. Undervisning anser jag bör vara som en inbakad fläta. Man har tre ursprungstrådar som ska löpa genom undervisningen. Exempelvis begreppen som behövs för samtal om bilder, grunderna i några bildframställningstekniker och förhållningssätt till dialoger i klassrummet ect. Säg att det är trådarna/fundamentet som ska ge trygghet. Sedan väver man in nya hårstrån i flätan. De nya trådarna stärker de ursprungliga och de gamla behövs för att överhuvudtaget kunna fästa upp de nya. Här kan jag ha lite kritik mot min egen kurs. Jag hade tyckt om att fått begrepp initialt för att rota dessa inom mig under denna termin.

En annan sak som jag kom på är att jag svarade falskt på en fråga igår. Vad har varit jobbigt, tog det stopp någon gång? Jag svarade att det var filmen som var svårt. Men så är det ju inte. Texten var det som var svårt. Inte att skriva men att låta någon ta del av. Den blottar en extremt privat mask som jag är så van att bara visa i pyttesmå doser och med en väldigt utvald skara människor. Men en klasskamrat gjorde också ett sådant val. Hon la upp det riktigt obekväma några dagar och tog sedan bort det... Hmm, bra tänkte jag. Det kanske jag kan testa. Så här kommer texten som gav filmen:

Det blev för jobbigt. Den är borttagen.